Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom både Facebook och instagram tar sin plats. Så här följer…
Mina senaste Instagram
Nej. På årets första cykeltur kunde jag konstatera att det inte bjuds på någon stor körsbärsblomning ännu i Kungsträdgården, men något enstaka rosa skott är i alla fall på väg.
Det är först när solen kommer fram, som man ser de hemliga hundskuggorna!
Så blev julklappen Afternoon tea på hotel Diplomat äntligen av!
1960-talet var den stora avkoloniseringsperioden i Afrika. Bara 1960 blev 17 länder fria. Eftersom jag då bodde i Etiopien och gick i en fransk skola, fick vi lära oss mycket om dessa länders historia och geografi och jag var helt uppslukad av allt som hände. Det var därför helt logiskt att jag som 10-åring grundade mitt eget land, Arisna, den 3 mars 1962.
Varje år sedan dess har jag firat den dagen med att äta en bakelse, det är sånt vi medborgare gör på vår nationaldag. I början var det egenkomponerade bakelser, men när jag blev tillräckligt vuxen, med egen plånbok, var det blåbärsbakelse på något konditori som gällde.
På 1980-talet växte blåbärsbakelsen och blev ibland till en liten blåbärstårta, när jag hamnade i en miljö med hugade medfrossare, alltid den 3 mars, men utan att ange varför tårtan dög upp just den dagen egentligen. Nationaldagen var ju min egen grej. Ända fram till den dag då Sven Z blev min nära kollega. Han var den första som frågade varför en blåbärstårta dök upp bara denna dag, varje år, och när jag berättade om Arisnas nationaldag hängde han på, och följande år var det han som köpte en blåbärstårta. ”Det här är ju en viktig dag för oss medborgare” konstaterade han och därefter turades vi om att köpa en blåbärstårta, ibland för att dela med andra, ibland bara för att delas mellan oss två. Den måste nämligen ätas upp denna viktiga dag.
Så gick ett 20-tal år i tårtans tecken, för att följas av nya tider där våra gemensamma tårtdagar blev minnen. Jag åt återigen mina blåbärsbakelser på olika konditorier, kom ihåg Sven och hoppades att han fick en han med, på sitt håll.
Så kom den 3 mars 2026, och jag gjorde mig redo för att leta upp årets bakelse. Mitt närmaste konditori hade stängt ner sin verksamhet, och i nästa konditori var utbudet riktigt påvert, med bara en semla bakom disken.
Jag funderade om det ändå inte kunde räcke med en semla denna gång, då mobilen ringde, och rösten i luren berättade att Sven precis hade gått bort.
På vår blåbärsdag.
Självklart blev det ingen semla.
Det blev istället två blåbärsbakelser dagen efter, och jag fick äta båda. De måste nämligen ätas upp denna viktiga dag, eller hur Svenne?
En skata på vår gata bygger bo må du tro. Ska bli intressant att följa. #skatbo
@fotografiska.stockholm bjuder på tredimensionell utställning ”Le Sale ka Kgotso”. En helt ny, scenografisk installation unikt skapad för Fotografiska Stockholm av den sydafrikanska konstnären Lebohang Kganye, som är en av de mest uppmärksammade konstnärerna just nu. Här möts fotografi, skulptur och arkitektur i stora, rumsliga verk som undersöker hemmet som en trygg men också laddad plats.
Här nere följer utvalda texter från bloggen, allteftersom de dyker upp.
Blåbärstårtan den 3 mars
1960-talet var den stora avkoloniseringsperioden i Afrika. Bara 1960 blev 17 länder fria. Eftersom jag då bodde i Etiopien och gick i en fransk skola, fick vi lära oss mycket om dessa länders historia och geografi och jag var helt uppslukad av allt som hände. Det var…
Kära Kalle, älskade Judit
Hur var det att leva för 100 år sedan? Genom Karl och Judit får vi en djupgående inblick i två unga människors vardag. Vi hör deras röster, tar del av deras tankar, och blir en del av deras liv. Genom deras ögon ser vi en dåtid som är förvånansvärt lik vår nutid, och…
We are back, Örnekulan
Det var sommaren 1955. Jag var tre år, och satt i knät på min mamma, framför något som jag idag skulle kalla för ett ruckel, men då hade jag troligen inga sådana preferenser, för jag ser glad ut. Det var ju sommar, det var semester, och på en annan bild har jag sett…
Karl och Judits första semester
Kalle och Judits första semester ihop. Som nyförlovade i juli 1919 tog de sig ut till en liten stuga i Buvattna i Värmland. Judit skrev i sin dagbok: “Vad det i alla fall är gudomligt härligt att leva fjärran från all konvenans! Men det kan nog vara farligt. Och Gud…
Kvällen då Karl och Judit möttes
Det var kvällen på Lidingön, när Karl och Judit möttes. Judit skrev i sin dagbok: “Vi hade rysligt roligt hela kvällen, spelade, dansade och sjöngo. De äldre i sällskapet sprungo direkt från supébordet för att hinna med sista spårvagnen, men vi ungdomar, hade beslutat…
Det är något magiskt med 18
Jenny fyllde lite mer än 18 år den här dagen, men vi tänkte uppvakta henne i alla fall, för det är sådant man gör på födelsedagar. Och samtidigt tänkte vi uppvakta hennes två döttrar som om fem dagar verkligen fyller 18. För det är sådant man gör. Så med presenter i…
När en gammal bild dyker upp igen
Däruppe, bakom fönstret där jag pekar, bodde min farmors syster Elsa. Så när jag var i Malmö på 50-talet för att hälsa på min morfar, så brukade vi även svänga förbi Elsa och det var kul för hon bjöd på sockerdricka. Ibland träffade vi även Anita, som är farmors bror…
Min skrynkliga vänsterhand
Jag tror bestämt min vänsterhand blivit lika skrynklig som den min morfar hade. Det skulle faktiskt kunna vara hans hand, om jag inte visste att det var min. På mitt ringfinger sitter hans vigselring, lika smidigt som om den vore köpt och gjord för mig. Min hand…
Och nu presenterar vi Skogsnatt!
Boken är grön, lite sliten i kanterna men fortfarande elegant med sina hårda strukturerade pärmar. Den inköptes för över 100 år sedan på W.Hartelius pappershandel i Göteborg för 5 kronor och 95 öre, en ansenlig summa på den tiden. De lätt gulnade sidorna i min morfars…
En bänk, en tand och en dödskalle
När man når en viss ålder, typ min, så dyker det allt oftare upp minnen när man passerar vissa platser. Och med typ min vissa ålder, så finns numera riktigt många platser där jag någon gång passerat, och där något hänt. Ta till exempel denna bänk. Den hittar vi i…
Kejsarens silverbägare och en bok
Ibland dyker det upp en bok, en film, en doft eller ett musikstycke som visar sig inte bara bjuda på sitt innehåll, utan också triggar igång något mer. Det kan vara minnen och känslor som glömts bort, bilder som återskapas och insikter som man med ålderns rätt, och…
Hur jag blev av med min gamla tvättmaskin
Det finns en app som heter Tiptapp. Den vill jag verkligen tipsa om! Så här beskriver de sig själva “Du vill ha saker körda någonstans – någon annan har bil, tid över och kan hjälpa till. Voila! Med Tiptapp får ni kontakt på några få sekunder. Du bestämmer själv vad…